Folkhögskolan
Folkhögskolan är en unik nordisk skolform. Men den norska folkhögskolan liknar inte den finska, den svenska inte den danska. Alla de skolor som finns i Sverige har sina egenheter. Folkhögskolorna präglas av folkbildningens kännetecken: Frihet från styrning, från centrala kursplaner, från betyg, friheten att skapa en egen profil och inte minst friheten för var och en att söka sig till en folkhögskola - eller låta bli. Målet är att skapa "dugliga samhällsmedborgare", aktiva, kritiska och självständiga människor som kan och vågar försvara demokratin.

Historik
I Rödding i Danmark grundades världens första folkhögskola 1844. Upphovsmannen var Nicolai Frederik Severin Grundtvig - präst, författare och folkbildare. Grundtvig ansåg, att de latinskolor som dittills funnits bara skapat högfärdiga ämbetsmän. Ut med latinet, bort med allt "odanskt"! In med folkets diktning och historia, myter och sagor,visor och traditioner, kort sagt livsupplysning i stället för latin. Detta var vid slutet av upplysningstiden, i romantikens era och nationalismens.
Sverige fick sina första folkhögskolor; Önnestad, Hvilan och Lunnevad, år 1868.Även om inspirationen kom från Danmark, så blev inriktningen en annan. Om grunden i Danmark var mytologisk, så blev den i Sverige mera materiell. Den svenska folkhögskolan skapades i förstone för att tillfredsställa behoven hos en samhällsklass på uppåtgående. De nya kommunallagarna år 1862 gav ökat självstyre åt kommunerna. Ståndsriksdagen med adel, präster, borgare och bönder avskaffades 1866. Därigenom fick främst de välbärgade bönderna större inflytande och ökad makt. För att axla detta politiska ansvar behövde bönderna en skola som gav samhälls- och kommunalkunskap, föreningsteknik och mötesvana, något folkskolan visat sig otillräcklig för. Vid samma tid utvecklades jordbrukstekniken. Bondsönerna, för det var de det gällde, som skulle utveckla bondens värv och skapa det nya - kommunalpolitikerns. Så viktigt för regionens utveckling att landstingen redan mycket tidigt uppträdde som ekonomisk tillskyndare och även huvudman för många folkhögskolor. Så småningom, under somrarna, kunde också döttrarna beredas plats på folkhögskolans kurser, men det skulle dröja innan kvinnorna fick en jämställd plats i folkhögskolans värld. Dröjde gjorde det också innan drängarna och pigorna,torparna, statarna och tjänstehjonen gjorde sitt intåg, liksom det nya samhällsskikt som skapades med stordriften och industrialiseringen: arbetarproletariatet.
De stora folkrörelserna - nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen - tog dock både de betryckta som levde under eländiga förhållanden och folkhögskolan till sitt hjärta. Så kallade rörelsefolkhögskolor växte fram. De konservativa krafterna varnade för socialisthärdar, de högkyrkliga för sekterism. Striderna kring de nya skolorna var både hårda och hätska. Men samhället hade förändrats, behoven var andra och folkhögskolan visade sig kunna tillgodose dem. Skolorna fungerade både som centrum för sin bygd och som hemvist för folkrörelsernas medlemmar och var långt ifrån några "politiska vapensmedjor". Just förmågan att kunna möta nya behov utan att förlora sin själ, att förena förnyelse med eftertanke, är folkhögskolans särprägel. Utan den förmågan och i ett samhällsklimat mindre präglat av demokrati än det nordiska, kanske folkhögskolan skulle ha gått i graven som en stendöd, urmodig yrkesutbildning för lantbrukare. Samhällsnyttan i samspel med individens utveckling har gjort att den överlevt, trots en del försök till dödförklaringar.

Bildning och utbildning går att förena!
En av folkhögskolans viktiga uppgifter är att ge matnyttiga kunskaper för fortsatta studier eller arbetsliv. Men det ska ske på ett sådant sätt, att när kunskaperna växer, så växer också människan. På folkhögskolan kan man upptäcka sig själv och sina möjligheter, skaffa sig redskap för att påverka sitt liv och sitt samhälle. Studierna i mer traditionella skolämnen får gå hand i hand med ett friare kunskapssökande. På många av de folkhögskolor som har folkrörelser och organisationer som huvudmän sker denna allmänna medborgarutbildning i en miljö, där rörelsernas ideologiska mål och verksamhetsformer diskuteras och utvecklas. Det innebär en möjlighet till engagemang och påverkan i för samhället viktiga demokratifrågor. Folkhögskolans vuxenutbildningsroll innebär bl a att många får en andra chans i vuxen ålder genom folkhögskolan. För dem är folkhögskolans formella meritvärde ofta av stor betydelse. Att få ett nytt intyg på sina kunskaper kan kompensera för det man missade i sin tidigare skolgång. Många som nu går på folkhögskola har folkskola, grundskola eller avbrutna gymnasiestudier bakom sig. På folkhögskolan vaknar studieintresset, självförtroendet stärks och så kan en grund för vidare utbildning läggas. Folkhögskolan kan ge behörighet till högskolestudier. Avvägningen mellan behörighetsgivande kurser och kurser med ett friare innehåll ser olika ut på olika skolor. Det kan också handla om yrkesinriktade kurser på eftergymnasial nivå, ibland i direkt samverkan med högskolor och universitet, om kurser med språk- och Europaprofil eller folkrörelseinriktade ledarutbildningar. Med andra ord svarar folkhögskolan för en bred vuxenutbildning på alla nivåer ochinom snart sagt alla ämnesområden. Om än i skilda former och kompositioner kommer ändå grundtanken till uttryck på varje skola: att bildning och utbildning går att förena!

Pedagogiken
Folkhögskolan har en annan definition av kunskap, där förmågan att ta till oss och själva skapa ständigt nya synvinklar på tillvaron är vad som räknas. Samtalet är kanske det viktigaste på en folkhögskola. Det är en skola för samhället och inte för betygen. En skola där gamla lär unga och där man är elev ena dagen, lärare den andra.Friheten från centrala läroplaner ger möjlighet att se varje studerande som en pedagogisk resurs. De erfarenheter man bär med sig kan tas till vara, stötas och blötas mot andras erfarenheter och mot etablerade kunskaper. Var och en blir medskapande i en gemensam resa. Även om rubrik och ämnesinnehåll är detsamma på en folkhögskolekurs år efter år, blir resultatet annorlunda. Människorna är andra, erfarenheterna andra, samtalet dem emellan blir ett annat. Internatboendet präglar folkhögskolestudierna på många skolor och räknas som en viktig del i pedagogiken. Tankegångar kan få ventileras färdigt och sjunka in under eftermiddagspromenader, kvällar i biblioteket och nätter i skolans internat. Tiden på folkhögskolan beskrivs ofta som en process och en fas i livet där växande, mognad, social och personlig utveckling betytt mera än de faktiska kunskaper man fått med sig. Många folkhögskolor ligger långt framme när det gäller att tillämpa verkstadsmetodik: man gör inte bara om skolan till något som liknar verkligheten, man drar in verkligheten och samspelar med den, tar de steg och utsätter sig för den kritik det innebär att t ex direktsända närradio och producera tidningar för lokalsamhället runt skolan. Grupp- och projektarbeten, inslag av drama och rollspel. Att förena teori och praktik, samspelet med lokalsamhället såväl som med alla de människor, kulturer, livsvillkor och intresseinriktningar som idag ryms inom folkhögskolan ger den dess särprägel - en helhet och en pedagogisk miljö, snarare än ett antal tillämpade undervisningsmetoder.

Kulturen
Kulturen spelar en viktig roll på många folkhögskolor. Ett brett utbud av musik, teater- och andra estetiska linjer gör att många väljer folkhögskolan som en förberedande väg för verksamhet inom kulturområdet eller för fortsatta studier. Det sjungs, spelas och skapas nästan dygnet runt och på det sättet blir folkhögskolan ett levande kulturcentrum, i många fall också för hela bygdensbefolkning, som kommer för att bevista t ex konserter och teaterföreställningar. Folkhögskolan som mötesplats får därmed en än djupare betydelse.

För alla!
Det ingår i folkhögskolans natur att den är öppen för alla. Det är därutöver särskilt uttalat att folkhögskolan ska vara tillgänglig för den som av olika anledningar har svårare än flertalet att delta i samhällsliv, utbildning och kultur. Utbildning och studier är ett av de mest betydelsefulla instrument som finns för att minska klyftor och skapa likvärdiga villkor mellan människor. Ett handikapp är inte en gång för alla givet utan i hög grad knutet till omgivningens vilja till förändring, till att undanröja hinder. Handikapp uppstår när någon p g a funktionnedsättning inte kan delta i utbildning, inte kan läsa böcker och tidningar, inte får tillgång till tolk, inte får arbete eller sysselsättning, inte kan åka tåg, buss eller fungera i en egen bostad etc. Möten mellan människor underlättas om man utgår från att alla inte är stöpta efter samma mall och att det är det som är normalt. Stimulerande möten sker dagligen på folkhögskolorna runt om i landet. Möjligheten att anpassa studiernas innehåll efter var och en, gemenskapen mellan deltagare i vitt skilda kurser, den närhet internatboendet erbjuder, gör folkhögskolan till ett vägskäl: man stannar, man pratar en stund och går vidare, lite rikare, lite klokare och med lite större erfarenhet.

Lärarna
Eftersom folkhögskolan är en fri skolform med stor spännvidd och redo för att möta snabba förändringar, är lärarkårens sammansättning lika brokig som de studerandes. Av tradition har man eftersträvat tvärvetenskaplighet, utöver formell kompetens. I och med specialiseringen på olika ämnen har också kvalificerade yrkesmänniskor från olika fack kommit att knytas som lärare till folkhögskolorna. Många lärare väljer folkhögskolan utifrån en ideologisk grundsyn. De har sin bakgrund och sitt hjärta inom den folkrörelse som är huvudman för skolan. Andra lockas av skolformen, där de liksom de studerandefår utrymme för sin personlighet utöver sitt kunnande. Själva formen har sedan begynnelsen lockat vad många tyckt vara överkvalificerade krafter till folkhögskolan. Varje skola har rätt att utse de medarbetare just den behöver.
Det gäller både lärare och annan personal. U-landserfarenhet, invandrarbakgrund, gröna fingrar - vars och ens livserfarenheter tas med i bedömningen för breddens och förändringsberedskapens skull. Kraven på den som ska arbeta på en folkhögskola skiljer sig från många andra skolformer: Det här är ett slags samhälle, där jobbet inte är slut efter sista lektionen. I en folkhögskollärares arbete ingår att kunna fungera i just denna skolas unika miljö.

Internat - Externat
Möjligheten att bo i studerandebostäder under studietiden finns på de allra flesta folkhögskolor. Internatets betydelse har växlat genom åren, återigen beroende på hur samhället omkring folkhögskolan har sett ut. Från början fanns det inte ens, utan eleverna var inkvarterade i bondgårdar runt skolan. Senare inträdde ideologin - man skulle leva som en familj, i en "storstuga". Självhushåll blev ett inslag i skolarbetet. Självhushållet försvann men har i takt med det ökade miljömedvetandet åter tagits i bruk på en del skolor. Rent praktiskt blev behovet av internatboende större när skolornas upptagningsområden ökade. De var inte längre bara till för bygdens barn. De skulle fostra och skola landsomfattande folkrörelsers framtida företrädare och stadsbarnen kom i skaror långväga ifrån. Behovet av någon som kunde träda i föräldrarnas ställe blev starkt främst från 30-talet, då samhällsklimatet tillät flera unga kvinnor att studera - men de behövde beskyddas mot de unga männen! Främst skolans husmor fick tidvis en tämligen kontrollerande funktion som ställföreträdande mamma. Trots hennes vakande öga kommer idag många äkta par, arm i arm, till jubileet på den skola där de under 40-talet gick en kurs, han för att sedan bli polis, hon sjuksköterska. Med 60-talsrevolterna blev kontroll till kooperativ, ett samarbete och en samexistens mellan husmor, lärare, rektor, annan personal och studerande. Denna miljö har visat sig väl kunna erbjuda det stöd och den stabilitet många som kommer till folkhögskolan kan behöva under en period. Det viktigaste med internatboendet är dock att det bidrar till att göra folkhögskolestudierna till en process och en period av helhet. Här finns den spontana möjligheten till gemenskap, till att delta i fritids- och kulturaktiviteter, allt det som gör folkhögskoletiden till något utöver vad andra studieformer kan ge. För en del passar inte internatet av personliga, praktiska eller ekonomiska skäl. Idag är många folkhögskolestuderande familjeförsörjare och under senare år har antalet folkhögskolor utan internat blivit fler, framför allt i storstadsområdena. Det finns också dagfolkhögskolor som öppnats som filialer utanför huvudskolan. Dessa externatfolkhögskolor är ytterligare ett exempel på hur folkhögskolan förändrat sig i takt med samhället. De första dök upp redan på 1950-talet, men den stora expansionen har skett från 1970-talet och framåt. När livsvillkoren förändras för dem som behöver folkhögskolan så att de inte kan flytta till landet för en längre tid, har folkhögskolan flyttat till dem. Externatfolkhögskolorna är inte så olika de traditionella folkhögskolorna. De allmänna kurserna har lite större dominans men det sociala livet, pedagogiken och flexibiliteten är desamma. Det man missar av internatets fördelar vägs upp av närheten till tätorten och dess resurser.

Ur Folkbildningsrådets/FIN:s skrift
"Om folkhögskolan - historia, fakta, verklighet, vision" , utgiven 1996.
/källa Folkhögskolornas informationstjänst