Pedagogiken
Folkhögskolan har en annan definition av kunskap, där förmågan att ta till oss och själva skapa ständigt nya synvinklar på tillvaron är vad som räknas. Samtalet är kanske det viktigaste på en folkhögskola. Det är en skola för samhället och inte för betygen. En skola där gamla lär unga och där man är elev ena dagen, lärare den andra.Friheten från centrala läroplaner ger möjlighet att se varje studerande som en pedagogisk resurs. De erfarenheter man bär med sig kan tas till vara, stötas och blötas mot andras erfarenheter och mot etablerade kunskaper. Var och en blir medskapande i en gemensam resa. Även om rubrik och ämnesinnehåll är detsamma på en folkhögskolekurs år efter år, blir resultatet annorlunda. Människorna är andra, erfarenheterna andra, samtalet dem emellan blir ett annat. Internatboendet präglar folkhögskolestudierna på många skolor och räknas som en viktig del i pedagogiken. Tankegångar kan få ventileras färdigt och sjunka in under eftermiddagspromenader, kvällar i biblioteket och nätter i skolans internat. Tiden på folkhögskolan beskrivs ofta som en process och en fas i livet där växande, mognad, social och personlig utveckling betytt mera än de faktiska kunskaper man fått med sig. Många folkhögskolor ligger långt framme när det gäller att tillämpa verkstadsmetodik: man gör inte bara om skolan till något som liknar verkligheten, man drar in verkligheten och samspelar med den, tar de steg och utsätter sig för den kritik det innebär att t ex direktsända närradio och producera tidningar för lokalsamhället runt skolan. Grupp- och projektarbeten, inslag av drama och rollspel. Att förena teori och praktik, samspelet med lokalsamhället såväl som med alla de människor, kulturer, livsvillkor och intresseinriktningar som idag ryms inom folkhögskolan ger den dess särprägel - en helhet och en pedagogisk miljö, snarare än ett antal tillämpade undervisningsmetoder.