Internat - Externat
Möjligheten att bo i studerandebostäder under studietiden finns på de allra flesta folkhögskolor. Internatets betydelse har växlat genom åren, återigen beroende på hur samhället omkring folkhögskolan har sett ut. Från början fanns det inte ens, utan eleverna var inkvarterade i bondgårdar runt skolan. Senare inträdde ideologin - man skulle leva som en familj, i en "storstuga". Självhushåll blev ett inslag i skolarbetet. Självhushållet försvann men har i takt med det ökade miljömedvetandet åter tagits i bruk på en del skolor. Rent praktiskt blev behovet av internatboende större när skolornas upptagningsområden ökade. De var inte längre bara till för bygdens barn. De skulle fostra och skola landsomfattande folkrörelsers framtida företrädare och stadsbarnen kom i skaror långväga ifrån. Behovet av någon som kunde träda i föräldrarnas ställe blev starkt främst från 30-talet, då samhällsklimatet tillät flera unga kvinnor att studera - men de behövde beskyddas mot de unga männen! Främst skolans husmor fick tidvis en tämligen kontrollerande funktion som ställföreträdande mamma. Trots hennes vakande öga kommer idag många äkta par, arm i arm, till jubileet på den skola där de under 40-talet gick en kurs, han för att sedan bli polis, hon sjuksköterska. Med 60-talsrevolterna blev kontroll till kooperativ, ett samarbete och en samexistens mellan husmor, lärare, rektor, annan personal och studerande. Denna miljö har visat sig väl kunna erbjuda det stöd och den stabilitet många som kommer till folkhögskolan kan behöva under en period. Det viktigaste med internatboendet är dock att det bidrar till att göra folkhögskolestudierna till en process och en period av helhet. Här finns den spontana möjligheten till gemenskap, till att delta i fritids- och kulturaktiviteter, allt det som gör folkhögskoletiden till något utöver vad andra studieformer kan ge. För en del passar inte internatet av personliga, praktiska eller ekonomiska skäl. Idag är många folkhögskolestuderande familjeförsörjare och under senare år har antalet folkhögskolor utan internat blivit fler, framför allt i storstadsområdena. Det finns också dagfolkhögskolor som öppnats som filialer utanför huvudskolan. Dessa externatfolkhögskolor är ytterligare ett exempel på hur folkhögskolan förändrat sig i takt med samhället. De första dök upp redan på 1950-talet, men den stora expansionen har skett från 1970-talet och framåt. När livsvillkoren förändras för dem som behöver folkhögskolan så att de inte kan flytta till landet för en längre tid, har folkhögskolan flyttat till dem. Externatfolkhögskolorna är inte så olika de traditionella folkhögskolorna. De allmänna kurserna har lite större dominans men det sociala livet, pedagogiken och flexibiliteten är desamma. Det man missar av internatets fördelar vägs upp av närheten till tätorten och dess resurser.