Folkbildning som världsarv

Folkhemmet byggdes upp med hjälp av folkrörelserna.
Folkbildningen var kittet som behövdes och användes för
att folkrörelserna skulle nå ut med sina budskap om sina drömmar, visioner och det praktiska genomförandet.
Nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, kyrkliga organisationer och bönderna jobbade med opinionsbildning och förändringsarbete.
Den idéburna mobiliseringen präglade även folkbibliotekens födelse som blev och är ett av folkbildningens fysiska livsverk.
Sverige blev ett modernt samhälle med vitala visioner.
Det idéburna kan användas än idag för att mobilisera människor även globalt till ett bättre världsamfund. Barnens överlevnad, kvinnors rätt till ett liv utan våld, en värld med rätten till ett rikt kulturellt liv är mål som vi behöver jobba för. Folkbildning är fri från bestämmlser som begränsar bildningens innehåll. Folkbildning kan ta sig an nya utmaningar globalt och även fortsätta att mobilisera lokalt. Folkbildarna skapar drömmar och jobbar för drömmarnas förverkligande. Folkbildningens enorma betydelse för vårt lands kulturella särdrag är oomtvistad. Den är ett arv att slå vakt om och lyfta upp till ett världsmedevetande. Folkbildning är även
en färskvara som visar ett system på väg till välfärd.
Det är dags att Sverige ratificerar Unescos konvention om immaterialla världsarv och lyfter upp Folkbildningen på världsarvslistan.
Då får folkbildningen den status, det skydd och den uppmärksamhet som den förtjänar.